Kan aktuell forskning få en plats i skolan? Hur ska lärare hinna följa utvecklingen och kunna hitta läromedel? Hur ska lärare kunna ge bakgrundsmaterial till populärvetenskapliga artiklar som väckt elevernas nyfikenhet och intresse? Hur ska forskare kunna nå ut med sina resultat på ett sätt som elever, lärare och allmänhet kan förstå? Hur ska eleverna kunna få en riktig bild av forskare och deras arbete?
Ur frågor som dessa väcktes visionen "Visualisera Vår Världsbild" där nyfikna elever och deras lärare utgående från eget intresse skulle kunna kontakta forskare för att få hjälp att hitta och utveckla goda källor i Världsväven (WWW). Eleverna får arbeta med materialet och har möjlighet att fråga om sådant de inte förstår. Kanske kan de också inbjuda en forskare att berätta mer om sitt ämne. Det material som växer fram ur elevernas arbete, där de skriver för att lära sig och för att förstå, läggs upp på Världsväven för att kunna vara till glädje och nytta även för andra elever och deras lärare. Genom att både lärare och forskare följer arbetet minskar risken för felaktigheter och oklarheter, och möjligheten att komplettera med ytterligare material ökar. Eleverna får en vana vid informationssökning, källvärdering och källhänvisning. Exponeringen i Världsväven håller frågan "Hur kan vi veta...?" vid liv och lägger grunden till ett "Vetenskapligt förhållningssätt".
Ett första steg på vägen mot denna vision togs genom sommarkursen Visualisera Vår Världsbild - VVV vid Göteborgs Universitet 1997. Vi ville prova att förmedla ideer inom modern fysik på ett sätt som kan förstås även utan matematisk bakgrund. Samtidigt ville vi att kursen skulle kunna ge en fördjupad förståelse även för dem som tidigare studerat materialet mera konventionellt. Att det går att presentera material som traditionellt betraktas om otillgängligt visas t.ex. av Russell Stannards böcker om Farbror Albert (Tid och rum med farbror Albert, Svarta hål med farbror Albert) som presenterar relativitetsteorins grundläggande ideer och tankeexperiment så att de kan förstås även av mellanstadiebarn. (Böckerna är placerade bland sagoböckerna på bibliotekets barnavdelning!) Böckerna visar också exempel på hur en stor forskare behåller barnasinnets nyfikenhet och förundran livet igenom.
Studenterna på kursen hade mycket blandad bakgrund: Ungefär en tredjedel hade studerat något år på olika linjer vid CTH eller annan ingenjörsutbildning, en tredjedel var i slutet av sin lärarutbildning eller hade arbetat ett par år. Den sista tredjedelen hade mycket blandad bakgrund, t.ex. inom litteraturvetenskap, vetenskapsteori, konsthantverk. Studenterna indelades före kursstart i grupper med en sammansättning som så långt som möjligt speglade kursens mångfald. Diskussioner och samarbete mellan studenter med olika bakgrund verkar ha varit mycket produktiva. Det var en glädje att komma till datasalen och se studenterna ingripna i intensiva diskussioner t.ex. om vad som händer med ljuset i ett gravitationsfält! Mycket glädjande var också att de studenter som hade en helt annan bakgrund lyckades mycket väl, inte bara med projekt utan också på den skriftliga examinationen. Det är också värt att notera att en överväldigande majoritet av studenterna inte tidigare hade gjort WWW sidor, utan lärde sig i under kursens gång.
De flesta projektarbetena presenterar "information som med möda förädlats till kunskap" genom egna tankar och genom diskussioner i grupp och med lärare. Flera arbeten har också utarbetat kompletterande steg som de studerande saknat i t.ex. läroböckers presentation. Projektarbetet har ofta lett till ganska djupa reflexioner och till intressanta diskussioner i samband med redovisningen.
Kan ett vetenskapligt förhållningssätt i skolan bli mer än en vision? Finns det utrymme i skolornas kursplaner för mer än en ytlig orientering om modern fysik? Kan vi förmedla en mer positiv bild av fysikens betydelse och tillämpningar än "kärnvapen, kärnkraft, transistorer och laserteknik". Kan vi få eleverna att inte bara lära sig utan också att inse och förundras t.ex. över att
Många finansiärer satsar nu medel på IT i skolan. WWW öppnar fantastiska möjligheter för kontakter. I USA arbetar bl.a. American Physical Society (APS) med att bygga nätverk mellan lärare och forskare i ett Teacher Scientist Alliance Institute. Låt oss ta vara på möjligheten att skapa sådana allianser även här. Kanske kan vi tillsammans hitta en forskare som vill vara med i just ert projekt!