I diskussionerna om vad som skall prioriteras inom fysik och naturvetenskap används ibland uttrycket "Less is more", för att betona att det kan vara bättre att lära sig några områden grundligt än att skumma över bokens alla delar. Denna diskussion är naturligtvis inte ny. Viktor Weisskopf har berättat att han ibland sagt till sina studenter "I am not going to cover the whole subject. I am going to uncover part of it". I denna artikel berättar Svante Silvén om en prioritering, tillsammans med gymnasister, under läsåret 1982-1983.
Vid läsårets början 1982 frågade jag min klass i åk 3 på teknisk linje, 3 Kb/Mc, (K står för Kemi, M för Maskin) om det fanns avsnitt i fysikkursen som eleverna ansåg var av speciell nytta för framtida studier, arbete eller om det var något avsnitt de ville läsa av rent intresse och som vi skulle ägna djupare studium. Eleverna röstade fram kurserna relativitetsteori och Bohrs atommodell. Kursmaterialet var detaljerade beskrivningar som jag författat själv och kopierade till eleverna.
På höstterminen 1983 bad jag eleverna skriva fritt om hur de upplevt nämnda två avsnitt. Jag citerar det mesta av deras skrivelse:
När vi började med relativitetsteorin ansåg vi nog litet till mans att den verkade otillgänglig men allt eftersom det ena problemet efter det andra benades upp började dess innebörd klarna. Det gick lättare att lösa problem eftersom vi förstått vad vi läst. Och varje löst uppgift resulterade i ökat självförtroende. Med ökat självförtroende har man lättare att hjälpa sina kamrater; man är ej längre rädd för att visa sina brister. Konkurrensen emellan oss elever försvann och detta ledde till god sammanhållning och därför bra studiemiljö.
God hjälp att förstå både relativitetsteorin och Bohrs atommodell hade vi fått genom problemlösningsmetodik som vi lärde i matematik. Där fick vi lösa problem inom vitt skilda områden.
Ett exempel på vad som uppnåddes är följande. Några dagar före centrala provet
(i fysik, min kommentar) kontaktades en elev, A, i Kb/Mc av en annan elev, B, som ej haft Svante Silvén och som således hade läst alla kapitel i fysikboken. Nu ville B ha hjälp med en övningsuppgift i ett kapitel som A inte läst. Denna uppgift löste A och kunde exakt redogöra varför han gjort si och varför han gjort så. Beroende på att A inte hade några färdiga till formler hands var han tvungen ta fram egna redskap för uppgiftens lösande. Detta skedde uteslutande m. h. a. definitioner inom fysiken och således hade A inga tvivel angående sin lösnings riktighet. Det är självförtroende.Det har även framkommit att kemisterna har haft väsentlig nytta av Bohrs atommodell i åk 4 och tillämpningen av den har underlättats p. g. a. djupare förståelse. En annan iakttagelse som vi gjort, är att beräkningarna inom atommodellen och relativitetsteorin medförde ökad färdighet i algebra och gav god insikt i hur matematik kan tillämpas. Vi vill därför av personlig erfarenhet från denna modifierade fysikkurs rekommendera att ta mera hänsyn till fördjupning och problemlösning än hinna med kursen.
"Slutligen några ord som en elev sade om relativitetsteorin (som han ogillade): " Kan man lära sig det här kan man lära sig allt!"
Dokumentet var undertecknat av 19 elever.
Själv upplevde jag prioriteringarna som mer givande för både eleverna och mig själv. Jag tyckte inte att någonting viktigt missades, eleverna lärde annat på effektivare sätt.
Dagens kursplaner är för stora, mest med tanke på elevernas förkunskaper och självförtroende från grundskolan, i synnerhet matematik, vilket väsentligt minskar förståelsen. Dessutom lägger kurserna, läroböckerna, alldeles för litet tyngd på (forskande) matematikers och fysikers så naturliga sätt att tänka. De elever som kommit in i problemlösningsmetodik i matematik har lättare att lösa problem även i fysik.