Den 12-15 november 2003 anordnades på AlbaNova i Stockholm traditionella Fysikdagar. I samband med dessa hade Atom- och molekylfysiksektionen ett nationellt möte, som ägde rum under två dagar, torsdagen den 13:e och fredagen den 14:e. Mötet samlade ett 60-tal deltagare med representanter främst från de stora universitet och högskolor i landet där atom- och molekylfysiken har starkt fäste.
Torsdagen ägnades åt rapportering av nya forskningsframsteg, och flera högaktuella områden inom atom- molekyl- och optisk fysik var representerade. Föredragshållarna kom från Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala. En nyhet var att föredragen föregicks av en kort presentation av forskningen vid respektive lärosäte. Den hölls av en forskningsledare - Dag Hanstorp för Göteborg, Claes-Göran Wahlström för Lund, Sven Mannervik för Stockholm och Svante Svensson för Uppsala - och uppfattades nog allmänt som mycket givande. Joakim Sandström (GU) berättade om studier av negativa atomjoner vid ALS. Studierna omfattar ganska extrema elektronkonfigurationer och bland annat dubbelfotojonisation, och gruppen planerar att även försöka sig på trippeljonisation. Marika Ericsson höll ett spännande föredrag om användning av fluorescensmetoder inom cancerdiagnostiken. Speciellt utnyttjas fluorescensen från protoporfyrin, som ger mycket skarpa bilder av ytliga tumörers utsträckning. Informationen är av stort värde inte minst för kirurger som skall bedöma omfattningen av operationsområden. Föredragen från Lund gällde laseranvändning och laseregenskaper. Huailiang Xu berättade om fluorescens från samarium och europium i UV-området med tidsupplösning. Metoden bygger på användning av lasrar för både ablation av provet och excitation, och mycket välbestämda livstider kan erhållas i ett fönster från någon upp till ett par hundra nanosekunder. Per Johnson rapporterade om framsteg inom ett av huvudområdena vid lasercentrum i Lund - attosekundspulser. Dessa pulser är numera en realitet med pulslängder långt under 1 fs. Stockholm representerades av föredrag inom ett av huvudområdena - rekombinationsprocesser. Fredrik Hellberg rapporterade om dissociativ rekombination mellan elektroner och molekyljoner av intresse för atmosfären. Speciellt diskuterades den, som det tycks, allestädes närvarande NO-molekylen med det intressanta metastabila a 3S+-tillståndet vars livstid bestämts till 730 ms. Mike Fogle berättade därefter om rekombination och jonisation av astrofysikaliskt intressanta objekt med speciell inriktning mot C, N och O. Bland annat berördes både dielektronisk och trielektronisk rekombination och jonisation med elektronstöt. Föredragen från Uppsala hölls av Marcus Lundwall och Caroline Wiesner och byggde på elektronspektroskopiska studier av fria ädelgaskluster (ML) och ozon (CW). De elektronspektra som tagits upp gav mycket detaljerad information om både den geometriska strukturen och elektronstrukturen hos dessa normalt sett svårfångade men fysikaliskt och kemiskt mycket intressanta system.
Direkt efter föredragen på torsdag eftermiddag övergick mötet till en postersession på AlbaNova. Även denna del var välbesökt. Ett tjugotal postrar presenterades och här kom många andra viktiga områden till uttryck. Det framgick att svensk atom- och molekylfysik har både bredd och djup.
På fredag eftermiddag gavs, liksom vid tidigare möten i Göteborg och Linköping, tre översiktsföredrag. De behandlade tre områden av stor betydelse. Mikael Sjöholm från Lund berättade om en metod (GASMAS) som bygger på ljusspridning i porösa media för att få information om deras sammansättning. En laserpuls skickas mot föremålet och svaret detekteras i form av en utsträckt puls. Metoden avläser således den inre strukturen hos föremålet och kan därför bli ett komplement till exempelvis medicinska röntgen- och ultraljudsmetoder. Jan-Erik Rubensson berättade om studier av högt exciterade tillstånd i helium under inverkan av både B- och E-fält. Genom en hög upplösning i experimenten kunde ett stort antal spektrallinjer i flera Rydbergsserier utnyttjas för att få information om beteendet mycket nära jonisationsgränser. Eva Lindroth från SU avslutade med ett föredrag om elektroniska tillstånd, resonanser och rekombinationsprocesser i ett flertal både lätta och tunga atomer, bl.a H, He och Pb. Som vanligt gav Eva en mycket insiktsfull och intresseväckande presentation med imponerande exempel på vad man kan åstadkomma med teoretiska metoder.
På fredagsförmiddagen kunde vi atom- och molekylfysiker också ta del av huvudprogrammets spännande föredrag. Sammanfattningsvis blev det ett par mycket givande dagar i Stockholm. Ett varmt tack för trevligt arrangemang framförs härmed från styrelsen till de lokala arrangörerna, särskilt Bosse Lindgren vid SU och Elisabeth Rachlew vid KTH, som skapade förutsättningar för ett lyckat möte. Styrelsen tackar även alla andra som bidragit till mötet och framför allt alla föredragshållare för deras mycket fina insatser.
Uppsala i januari 2004
Jan-Erik Rubensson (Ordf.), Leif Karlsson (avg. ordf.)
Val av ny styrelse hölls i januari 2004. Den nya styrelsen utgörs av: Klas Hultqvist (SU) ordförande, Johan Bijnens (LU), Adam Bouchta (UU), Paula Eerola (LU), Joakim Edsjö (SU), Gabriele Ferretti (CTH), Tommy Ohlsson (KTH), Konstantin Zarembo (UU), Styrelsen utser delegater i internationella organ, nämligen:
Sektionens partikeldagar hölls 20 - 21 mars i AlbaNova i Stockholm. Inbjuden talare var Prof. Dave Wark. Uni. of Sussex / Rutherford Appleton Laboratory som föreläste om Neutrino Oscillationer. Under fysikersamfundets fysikdagar i Stockholm i november höll sektionen ett öppet sektionsmöte. Programmet var inriktat på astropartikelfysik med presentationer av Klas Hultqvist om AMANDA detektorn på Sydpolen och om strålning i rymden presenterad av Christer Fuglesang. Erik Johansson presenterade hur partikelfysik kan göras bättre tillgänglig för skolelever.
Som avgående ordförande i sektionen tar jag mig friheten att skriva ner några tankar om den experimentella partikelfysiken.
Elementarpartikelforskningen är inne i en förändringarnas tid. Utvecklingen inom elementarpartikel fysik går mot att studera processer som sker vid allt högre energi och därför krävs det både kraftfullare acceleratorer och större detektorer än tidigare. Flera sådana är under uppbyggnad som t.ex. acceleratorn Large Hadron Collider med dess detektorer i CERN utanför Geneve och neutrinoteleskopet ICECUBE på Sydpolen. Stora internationella forskarlag arbetar med att bygga upp dessa mycket stora forskningsinfrastrukturer som krävs för att nå experimentellt och teoretiskt vidare ini mikrokosmos och ut i makrokosmos.
För den enskilde forskaren märks förändringen genom att de internationella forskarlagen blir allt större och tiden från idé till experiment blir allt längre. Under en första förberedande fas skall det grundläggande syftet och utformningen och av experimentet utvecklas och specificeras. Därefter skall lämpliga teknologier väljas för experimentets olika delar och komponenter tillverkas. Slutligen experimentet installeras och kalibreras innan det arbetet med datainsamling kan starta och fysikanalys ske.
Den förberedande fasen varar numera omkring 10 år och under den krävs kompetens inom flera olika områden från grundläggande partikelteori till teknologi men också en hel del tekniska tjänster. Den förberedande fasen följs av datainsamlings- och analysfas som varar ungefär en lika lång tid. Då skördar fysikerna frukten av sina ansträngningar och då är behovet av teknisk arbetskraft låg.
För att konkurrera om inflytande i internationella experiment krävs starka forskargrupper med bred kompetens. Dessa kan delta i hela kedjan från idé till avslutat experiment. Med de allt större experimenten blir forskargrupper vid enskilda högskolor för små för att kunna erbjuda ett tillräckligt brett kunnande inom de många områden som krävs samt en infrastruktur som kan möta dagens krav på experimentuppbyggnad. Det finns inte resurser för en enskild grupp att upprätthålla all den kompetens som krävs. Framförallt på den tekniska sidan har en enskild fysikinstitution inte möjlighet att bygga upp en infrastruktur som är konkurrenskraftig. En breddning av basen behövs.
Ett sätt att möta detta behov är ge forskningen i Sverige en nationell bas som ger en bättre möjlighet till samarbete mellan Svenska forskargrupper vid internationella experiment.
Redan idag samarbetar forskargrupper på en kollegial basis vid olika högskolor i Sverige med t.ex. ATLAS och D0 inom partikelfysikprojekt och ICECUBE i astropartikelfysik men ett bredare samarbete mellan högskolorna skulle förstärka Sveriges roll internationellt. Ett gemensamt nationellt program där forskargrupper tillsammans planerar åtaganden vid framtidens experiment borde skapas. Man skulle bättre kunna bevara den tekniska kompetens man har och koordinera hur tekniska resurser och infrastrukturer inom landet utnyttjas. Ett gemensamt program skulle göra det enklare för forskare inom olika discipliner att bidra till stora internationella teknologiska utvecklingsprojekt som LHC och bidra med och utveckla det spetskunnande som redan finns i landet. Med ett välkoordinerat program skulle det också vara enklare att knyta svensk industri till projekten.
Trenden de senaste åren har varit att forskningsfinansiärerna har minskat den långsiktiga finansieringen av grundforskningen till förmån för riktade satsningar. Finansieringen av flera nationella infrastrukturer har dragits in. Senaste slaget mot långsiktig forskning på nordisk nivå är hotet mot NORDITA. På lång sikt kommer detta att urholka forskningen inom elementarpartikelfysik eftersom det där speciellt krävs bred kompetens och långsiktighet för att lyckas.
Jag vill hoppas att en ny form av långsiktighet inom elementarpartikelfysiken kan uppnås genom att skapa det redan föreslagna nationella programmet i acceleratorfysik som skulle täcka allt från acceleratorer till experiment. Detta program kunde ge den stabilitet och långsiktighet som krävs för att hålla svensk forskningen konkurrenskraftig även i framtiden.
Richard Brenner, ordförande
Sektionen har nyligen valt en ny styrelse med Brian Edgar, Linköping, som ny ordförande.
Nedtecknat av avgående ordföranden, Kjell Rosquist
Aktiviteterna under året har varit på "låg nivå". I år hölls Fysikdagarna-2003 i Stockholm, vecka 46. Ett Symposium om kondenserade material ordnades av Mats Göthelid, med hjälp av Ulf Karlsson, KTH. A Grishin talade om "New Functional Ceramics - from Biocompatible implants to the Magneto Optical Vizualizer". M. Göthelid talade om "Atomic studies of surface reactions" och J Linnros talade om "Silicon goes Nano: Applications in micro-electronics, photonics and biotechnology". Dagen avslutades med en Guidad tur i halvledarlaboratoriet på Electrum i Kista
Ordföranden skall med hjälp av övriga ledamöter utlysa ett val under våren 2004. Valsedlar förbereds, och ett utskick kan ske under mars månad. Eftersom sektionen saknar stadgar, o.s.v., kommer ledamöterna att "känna sig fram".
Linköping 04-01-07
W. R. Salaneck, Ordförande
Under november 2003 har det första valet inom sektionenförrättats. Till ordförande valdes Elisabeth Rachlew Källne, professor vid Kungliga tekniska högskolan,Stockholm. Till övriga ledamöter valdes Sylvia Benckert, lektor vid Umeå Universistet, Helen Dannetun, professor vid Linköpings Universitet, Maj Hanson, biträdande professor vid Göteborgs Universitet, Kerstin Jon-And, professor vid Stockholms universitet, Sheila Kirkwood, professor vid Swedish Institute of Space Physics, Kiruna, Nina Reistad, lektor vid Lunds tekniska högskola, Stacey Sörensen, lektor vid Lunds universitet, Ulla Tengblad, lektor vid Uppsala Universitet, och Karoline Wiesner, Forskarstuderande vid Uppsala Universitet
Valberedningen för Sektionen Kvinnor i Fysik
Ann-Marie Pendrill, Pia Törngren och Barbro Åsman.
Valproceduren av styrelsen hade ändrats vid förra årets samfundsmöte, där man bestämde att välja styrelsen direkt på mötet. En valberedning bestående av Göran Fäldt, Bent Schröder och Ramon Wyss hade föreslagit följande medlemmar till ny styrelse som sedan valdes enhälligt på årsmötet: Per Erik Tegner, SU (ordförande, 2år), Johan Helgesson, MaH (omval 1år), Bo Hoistad, UU (nyval, 1 år), Andreas Oberstedt, ÖU (omval 1 år), Bo Stenerlöw, UU (nyval 2år), Kristina Stenström, LU (nyval 2 år).
Notera: Världskonferensen i kärnfysik, INPC2004, kommer att hållas i Göteborg, för information se http://www.fy.chalmers.se/conferences/inpc200 4/ Styrelsen i kärnfysiksektionen uppmanar alla medlemmar att på bästa sätt bidra till att konferensen blir en framgång.
Styrelsen för kärnfysiksektionen,
Johan Helgesson, Lennart Isaksson, Hans Lundqvist, Andreas Oberstedt, Pia Thörngren, och Ramon
Wyss
Matematisk Fysik hade ett sektionsmöte under Fysikdagarna i Stockholm. Mötet hålls den 13 och 14 november och innehöll 11 föredrag med föreläsare från KTH/SU, Chalmers/GU, UU och LU. Detta är en utvidgning jämfört med föregående möte. Programmet finns på sektionens hemsida, http://www.nephy.chalmers.se/sfs/sektionsmote03.html. Särskilt glädjande var att man hade lyckats engagera yngre forskare; bland föreläsarna fanns en doktorand och en postdoc, båda från Lund. Detta är en trend som vi bör förstärka i fortsättningen, det vill säga göra Sektionsmötena till ett forum där yngre forskare får tillfälle att träffas. Efter två möten i Stockholm har det föreslagits att hålla sektionsmöten även på andra ställen. Första tillfället kan bli ett möte i Göteborg.
Computational Physics Group av Europeiska Fysikersamfundet (EPS) har gjort en översyn av verksamheten, organisationen och kontankterna med de nationella organisationerna. Vi har skickat information om verksamheten i Sverige och Göran Wahnström, Chalmers, föreslogs som svensk representant i EPS beräkningsgrupp.
Göteborg, 2003-01-12
Imre Pázsit, imre@nephy.chalmers.se, tel. 031-772 3081
Konferensen "Complex plasmas in the new millennium", som hölls 8-12 september 2003 i Grekland och som organiserades av bl.a. Padma Shukla och Lennart Stenflo från Umeå universitet, klarlade plasmafysikens nuläge och framtidsutsikter. I början av 2004 kommer konferensbidragen att publiceras i en specialvolym av Physica Scripta. Den avslutande översiktsartikeln om stimulerade elektromagnetiska emissioner visar hur väl man nu kan analysera vissa icke-linjära plasmafenomen i jonosfären.
Nästa Sektionsmöte kommer att hållas i Studsvik 20 - 21 April 2004.
Stockholm den 12 januari 2004
Michael Tendler