" - Jag växte upp med tron att sanningen är enkel, man måste bara hitta den "Edward Tellers hela liv var fullt av kamp och diskussioner. Han ägnade hela sin energi åt att bevisa sin sanning så väl som i vetenskapen som i politiken och i vardagslivet. Hans storhet kanske kan mätas genom hans inflytande på människor.Edward Teller
För ca tio år sedan deltog jag i en serie föreläsningar i Budapest. Bland föreläsarna fanns Edward Teller också. Den upplevelse som jag fick då kommer jag aldrig att glömma. Edward Tellers fängslande personlighet, hans speciella logik och hans väldigt intuitiva förmåga förtrollade mig.
Jag läste om honom första gången när jag gick i åk 8 i Robert Jungks bok "Ljusare än tusen solar" /1/. I boken blev jag imponerad av atmosfären som skolorna i Göttingen och i Köpenhamn utstrålade, där många studenter samlades från olika länder för att utbilda sig. Gemensamma diskussioner om nästan allt (fysik, matematik, dikter, filosofi, hur hjärnan fungerar, …) , utflykter, sport… utvidgade och färgade kurser och föredrag.
Senare hamnade jag i Fysikums Vetenskapslaboratorium i Stockholm. Inspirerad av miljön började jag brevväxla med "den levande legenden" Edward Teller. Efter några brev fick jag en personlig inbjudan till hans residens i Stanford. Jag förberedde mig inför mötet med några böcker om Edward Tellers liv och verksamhet. Min man kunde sedan videofilma hela samtalet.
Edward Teller föddes den 15 januari 1908 i Budapest.
De gymnasiala studierna fick han i " Minta", skolan som grundades av den berömda raketvetenskapsmannen Theodore von Karmans far Mór Kármán. Edward Teller är medlem i den grupp som kallas för " Marsinvånarna" för att de tycktes äga utomjordisk intelligens: De växte upp i Budapest i det femte distriktet och efter gymnasiet hamnade de först i Tyskland sedan i USA.
"There were so many brilliant Hungarian scientists that their colleague at Los Alamos reached the conclusion that they possessed extraterrestrial intelligence and therefore were really agents from another planet. Quite commonly, Teller, Szilard, Wigner, von Kármán, and von Neumann were referred to as " The Martians" /2/
Edward Teller doktorerade hos Heisenberg i Leipzig i slutet av 20-talet. När Hitler fick makten lämnade Teller Tyskland och först bosatte han sig i Danmark sedan i England. I Köpenhamn träffade han sin vän George Gamow som senare kallade honom till George Washingtons Universitet för att arbeta där.
Den person som tog initiativet till atombomben var Leo Szilard. Projektet sattes i gång av det brev som formulerades av Leo Szilard (och kanske Eugen Wigner) och adresserades till president F.D. Roosevelt. Den 2 augusti 1939 undertecknade Einstein brevet/3/. Vid det historiska ögonblicket var Edward Teller också närvarande.
I Förenta Staterna tävlade flera berömda universiteter om honom. 1942 arbetade han tillsammans med Enrico Fermi i Universitetet Columbia. Han är också ögonvittne till utvecklingen av relativitetsteorin och kvantmekaniken. 1943 undersökte han i Los Alamos tillsammans med många andra termonukleariska möjligheter. Där arbetade också Manhattan-projektets fader, den person som utarbetade atombomben: Robert Oppenheimer. 1952 bildades i Livermore nationens andra Vapenutvecklingsinstitut: Lawrence Livermore National Laboratory. Teller är en av dem som grundade institutet och den som i mer än två år var dess direktor.
Att hitta sanningen är inte alltid lätt. Ibland kräver det ett helt liv. 2001 kom hans senaste bok ut som handlar om hans liv: A Twentieth Century Journey Through Science and Politics. I boken berättar han om sin gärning och om sitt liv. Den 15 januari 2002 fyllde Teller 94 år och det var en dag innan jag mötte honom.
Om han skulle ha valt musiken skulle han säkert ha uppnått en liknande succé. Hans uthålliga karaktär samt hans begåvning skulle ha hjälpt honom på samma sätt som de gjorde både i fysiken och i matematiken.
Teller berättade om John von Neumanns tragiska kamp mot cancern som angrep den delen av kroppen som var viktigast för honom – hjärnan. Vid den tiden besökte Edward Teller ofta sin gamle vän som behövde medicinsk behandling och som ville visa honom att han fortfarande kunde. Tidigare hade de arbetat tillsammans . John von Neumann gick i spetsen vad gäller att utarbeta instruktioner. Han hjälpte i små detaljer vilket betydde ett stort arbete för de andra och för hela projektet i Los Alamos. Edward Teller lärde sig mycket av honom.
Edward Tellers syfte och djupa strävan var alltid att förstå världen. Hans vetenskapliga verksamhet eldades av en ständig nyfikenhet:
Jag hade alltid en enda önskan – att komma på hur världen är sammansatt. I vetenskapens värld var det alltid svårt att acceptera nya idéer men ibland mycket nödvändigt. Forskarstudenter brukar i allmänhet fortsätta mästarens kunskap och erfarenhet vilket ibland är en nackdel. Vetenskapens kvalitativa förändring och revolutionering kommer att förverkligas av sådana personer som vågar tänka på ett annat sätt.
Under vårt samtal inlät vi oss på begrepp som multidimensionellt rum och materia samt svängning och rum.
Så fort en ny tanke uppstår och man anser att den gamla idén är fel måste man slänga bort den äldre varianten. Bohr motsatte sig energiskt det här. En gren av vetenskap kan man bara förstå om man har satt sig in i samtliga fel, som den här grenen har.Niels Bohr förkastade felen men samtidigt tyckte han mycket om dem. Vid ett tillfälle tolkade Bohr felaktigt syremolekylen, något som Edward Teller ville säga till honom på ett beskedligt sätt. I stället för att säga att han tolkat falskt sa Teller: Att beskriva syremolekylen på det här viset är överdrivet. Efter det här resonemanget blängde Bohr ilsket på Teller (åtminstone var han till synes arg) och lämnade följande predikan:Teller sa till mig att jag överdriver. Teller tycker inte om om jag överdriver. Om jag inte skulle ha kunnat överdriva då skulle jag inte kunnat tala. Om jag säger att Teller kan 100 ggr mer om syremolekylen än jag, så är det överdrivet, han kan bara 92 ggr så mycket som jag.Och fortsatte att prata vidare. Detta var Bohr, en mycket speciell person.
Kriget, osäkerheten om Hitlers, senare om Sovjetunionens förmåga att tillverka atombomber tvingade många vetenskapsmän till sådana beteenden som de bara skulle ha valt i nödläge. På min fråga om hur han ställde sig till titeln: " Vätebombens fader" Svarade han:
Jag arbetade på det ganska mycket. Jag tror att utan vad jag gjorde skulle ryssarna ha gjort samma sak tidigare och jag tyckte inte att det var någonting trevligt. Jag arbetade på det inte p g a att det var intressant. Jag tyckte att det var nödvändigt och dessutom var det inte bara min förtjänst utan var vi många som arbetade på det. Från min europeiska bakgrund följde att jag inte tyckte om den ryska kommunismen.
Att söka, att vänta, att inte alls vilja,Jag slutade mitt samtal med Edward Teller med att i över en timme läsa för honom dikter från den ungerska litteraturens pärlor.
Att älska, att längta, att känna sig allena.
Att betrakta världen med slutna ögon,
Att se det som mänskan aldrig har fått syn på.
Att njuta i hemliga och djupa harmonier,
Att minnas det, som jag aldrig har sett.
Att älska, att dyrka den heliga renheten,
Vinden, molnen, snön och drömmen.
Att göra det rätta, inte för små glädjepengar,
Samt inte för den eviga saligheten och lyckan .
Att veta att det inte finns mål, att veta att det inte finns någon Fader,
Och att man är rädd för att sanningen kanske inte finns heller.
Att veta: förståndet är kort, viljan är medtagen,
Och att jag är anförtrodd åt den blinda slumpen.
Och med envis förhoppning ändå, ändå sätta min lit till,
Att det jag gör, kan vara någonting.
Och att kunna vara glad över den stora undergivenheten,
Över den läkande döden av lidandet och glädjen.
Som postum scriptum skulle jag vilja nämna att jag läste i LES CAHIERS DE SCIENCE &VIE [ DOSSIER 100 ANS DE NOBEL, DANS LES COULISSES DU PRIX] om bl a John von Neumann, Edward Teller och Theodore von Karman. De kallades för " Des rois sans couronne " [ Kungarna utan kronor] som borde ha fått Nobelpris.