Den europeiska science-center-konferensen ECSITE (the European Collaborative for Science, Industry and Technology Exhibitions) hölls 2001 i Luleå (se http://www.ecsite.net/ac2001/). Under den inledande "strategi-sessionen" "Mad cow disease - what should we have done?" var jag inbjuden att tala som representant för Vetenskapsrådet. Konferensen blev ett tillfälle att möta en ny grupp varma, glada, generösa eldsjälar som på olika vetenskapscentra arbetar för att låta barn och ungdomar få "lustfyllda och glädjerika upplevelser av att lära och förstå" /1/. Konferensen hade omkring 250 deltagare, från små nystartade centra med olika specialinriktingar, till de "stora elefanterna" från bl.a. London, Boston, San Francisco, München, Paris och Helsingfors. Under hela konferensen hade deltagarna tillgång till utställningarna i Teknikens hus, med möjlighet att borra i berg, lyfta stockar, bygga dammar och manipulera vattenflöden, utmana våra sinnen i ovana situationer och mycket mer.
Utöver sessionerna och inspiration i Teknikens Hus bjöd konferensen bl.a. på Vetenskapsteater ("Brainspotting" / "Ja, hjärna"), snö och norrsken, norrländsk mat och musik, glögg och Luciatåg. Lena Embertsén hade regisserat sina vänliga, hjälpsamma medarbetare i en organisation som knappt märktes eftersom allt hela tiden fungerade utmärkt.
I en av sessionerna under ECSITE diskuterades hur utställningar för barn kommer att se ut 2010. John Durant från @Bristol, http://www.at-bristol.org.uk, beskrev hur synen på barnet avspeglas i utformningen av vetenskapscentra. När man ser barnen som unga vuxna finns det ingen anledning att göra speciella utställningar för barn. Interaktiviteten begränsas då ofta till knapptryckning. Så småningom ändras perspektivet och man betraktar vuxna som stora barn och verksamheten ändras då så att lek blir ett mer dominerande inslag. Om man i stället ser barn som "adults in the making" kan det ligga nära till hands att dela in utställningen i "Ages and stages". Detta kan vara en nackdel för både vuxnas och barns upplevelser: Kanske är det inte oväntat att barn lär sig mer i sällskap med vuxna, men man har också observerat att "unaccompanied adults" lär sig mindre än när de är tillsammans med barn. Att få barn på skolbesök att komma tillbaka med föräldrar blir ett sätt att fördjupa intrycken och leda till att diskussioner kring naturvetenskap och teknik förs i hemmet "the place where lifelong significances are constructed" /4/.
Ett nära samarbete mellan skola och vetenskapscentrum är naturligtvis också viktigt för att befästa upplevelserna. Navet i Borås har utvecklat ett nära samarbete med skolorna; lärare deltar i fortbildning före besöken med sin klass och får låna hem lådor med material att arbeta vidare med i klassrummet. Dessa lådor har uppfattats mycket positivt av lärare - en överväldigande majoritet har utnyttjat dem. /5/
Av de centra som lyckas attrahera lite äldre barnen hade många byggt in skapande uppgifter för dem: t.ex. Explor@dom, www.exploradom.com, som lät tonåringar skapa video- eller multimediapresentationer. Andra centra lät tonåringar vara guider för yngre besökare.
Att aktiviteter riktade mot högstadieelever kan ha betydelse för framtida val har t.ex observerats vid Navet i Borås, där söktrycket till naturvetenskapliga linjer ökade med 50% efter en riktad satsning /5/. (Året efter när man inte gjort speciella insatser mot högstadiet sjönk rekryteringen - men låg fortfarande 30% över ursprungsnivån).
En av deltagarna berättade vid middagssamtal att man börjar satsa allt större summor på utvärdering, och att man på något center lade bara 60% på själva utställningen, 40% på utvärdering - och att utvärderingen nästan aldrig ledde till någon förändring av själva utställningen.
För den som vill veta mer om BSE rekommenderas också presentationen av Nobelpriset i medicin 1997, till Stanley B. Prusiner "för hans upptäckt av prioner". I mina förberedelser utnyttjade jag också bl.a. en utförlig sida från LRF http://www.lrf.se/info/bse/ och sidor från Office International des Epizooties), http://www.oie.int/eng/en_index.htm, som presenterar aktuell statistik och rekommendationer bl.a. som resultat av ett gemensamt möte med WHO och FAO.
Farmelo observerar /6/ "One of the most striking aspects of the publicity for this first UK consensus conference was that no one commented on the fact that it was organized by the Science Museum. In the mid-80s, such a role for the museum would be unthinkable." För många nya centra riktas fokus mot yngre barn. Att det för många av de stora, mer etablerade centra numera är en självklar uppgift att ta upp aktuella frågor var tydligt under konferensen.
Några av de större centra såg sig också som ett självklart ansikte utåt för universitetet. Man bjöd varje vecka in till aktuella föredrag med någon av högskolans forskare. Under den inledande sessionen ställdes en fråga med handuppräckning till deltagarna och visade att uppskattningsvis en tredjedel av deltagarna hade en "day-to-day contact" med forskare.
Denna typ av frågor har också diskuterats i anslutning till "perspektivgivande", ämnesövergripande kurser, som lästs av lärarstudenterna vid Göteborgs universitet under första och fjärde terminerna och bl.a. berört interkulturella perspektiv, miljöfrågor och etiska dilemman. Jag har under några år haft förmånen att några gånger få ha en av de c:a tolv parallella seminariegrupper som varje vår läser denna kurs, och som ger en blixtbelysning av "allmänhetens" inställning till naturvetenskap och teknik. Den första kontakten med dessa kurser blev omskakande på många sätt. Tyngst var kanske insikten om hur vanlig uppfattningen är om naturvetenskap som "roten till allt ont".
Komplexiten hos "socio-scientific issues" väcker frågan om vad medborgare behöver kunna om naturvetenskap för att kunna hantera dem. Om allt bortom linjära samband mellan två variabler upplevs som oöverstigligt, ligger naturligtvis denna typ av frågor långt bortom "komplexitets-horisonten". Efter många år som forskare hade jag omedvetet börjat tro att "alla" tänker som forskare, direkt försöker sätta upp samband mellan olika variabler och göra storleksordningsuppskattningar. Som lärare har jag så småningom kommit till insikten att varken "allmänheten" eller fysikstudenter gör detta spontant.
Möten med studenter antyder ändå att den svenska skolan lyckas ganska väl med att ta upp aktuella frågor. Kanske är det så att det snarare är de stora principerna som saknas - principer som vetenskapscentra ofta har goda möjligheter att illustrera.
Som en passande avslutning på en Science-Center konferens kom arkitekturårs-nyheten att Sveriges nya nationella vetenskapscentrum, Universeum, utsetts till landets vackraste byggnad uppförd efter 1951.