Fysikaktuellt, 2001_4

Forum för fysiker

Svenska Fysikersamfundet samlar fysiker inom många olika delar av samhället. Fysikdagarna och Fysikaktuellt blir ett forum för olika frågor av gemensamt intresse för oss. Vi har alla behov av att få veta mer om nya upptäckter inom fysiken - även som forskare är det svårt att hänga med i allt som händer i andra fält. Som lärare är vi ofta så fast i våra dagliga möten med elever och studenter att vi inte alltid hinner få veta vad våra kolleger gör, i andra klasser, på andra skolor och högskolor, eller följa fysiktillämpningar som finns i industrin. Som ny redaktör vill jag inbjuda medlemmarna att dela med sig av det som kan verka självklart just för er, men som för andra kan ge nya perspektiv på fysiken. Som ny redaktör uppskattar jag mycket det stöd som avgående redaktören Bo Lindgren har gett i produktionen av detta nummer.

Inom mitt eget arbete har jag kommit i kontakt med många olika delar av fysik-Sverige och naturligtvis också internationell fysik. Som redaktör kommer jag att lyfta fram områden som engagerat mig på olika sätt - och hoppas att samfundets medlemmar också kompletterar med andra frågor!

Som ledamot i NFRs fysikutskott under tiden 1992-97 har jag läst ansökningar från forskargrupper från hela landet och inom olika fält, och upplevt hur även fysiker är delade i många olika "subkulturer", där t.ex. astronomi, atomfysik och kondenserade materiens fysik har mycket olika situationer avseende tjänstesituation och publikationsmönster. Som fysiker är det alltid en speciell upplevelse i oktober när Nobelpriset annonseras, och i synnerhet när priset går till forskare inom ens egen "konferensgemenskap". Carl Wieman kom jag först i kontakt med i anslutning till hans studier av paritetsbrott i atomer, där hans grupp har den noggrannaste mätningen på den svaga växelverkan mellan elektroner och nukleoner.

Som lärare i GUs utbildning "Naturvetenskaplig problemlösning", NP, har jag fått uppleva och vara delaktig i uppbyggnaden av ett ämnesövergripande lärarlag som strävar efter att utveckla en utbildning med "progression" av många olika förmågor och upplevt kontrasten mot den kanske vanligare situationen där lärare ger studenterna varsin byggkloss och överlåter åt studenterna att själva använda dem för att bygga sina egna slott. Tillsammans har vi inom lärarlaget upptäckt den kraft som finns i att "skriva för att lära" och hos studenter som tar ansvar för gemensamt arbete.

Utbildningen NP startade 1995 med stöd från Högskoleverkets satsning på att utveckla former för lärande med syfte att rekrytera nya studerandegrupper, bl.a. kvinnliga studerande. Som kvinnlig fysiker får man ofta frågan varför det är så få kvinnliga fysiker - en nyfikenhet kring genusfrågor blir så småningom oundviklig. Frågorna har under året belysts bl.a. under rubriken "Science today - Women talking physics" under en konferens i Uppsala i mars 2001, med uppföljning under 2002. Många undersökningar noterar att både kvinnliga och manliga studerande önskar samma förändring av undervisningsmetoder, och att dessa förändringar också kan vara bra för andra minoritetsgrupper. På många institutioner finns inom lärarkåren eldsjälar som ofta kämpar utan uppskattning och stöd på lokal nivå. Indrek Martinsson och Stacey Sorensen berättar i detta nummer om en konferens i Lund som diskuterade dessa frågor, och som gav eldsjälarna tillfälle att "ladda batterierna med flera Amperetimmar", som Svante Svensson uttryckte det.

Som matematisk-naturvetenskapliga fakultetens "ämnesexpert" för Lärarutbildningsnämnden vid Göteborgs Universitet, 1997-2000, och som lärarutbildare vid GU och vid Högskolan i Skövde har jag haft tillfälle att på nära hålla uppleva underbara lärarutbildare inom många olika områden - och på nära håll se de ofta mycket stora kulturskillnaderna t.ex. mellan olika fakulteter och mellan "ämnesteori" och "praktik". Jag har också kommit i kontakt med didaktisk forskning, bl.a. genom arbete i interimsstyrelsen för "Svensk förening i naturvetenskapernas didaktik", FND, och genom deltagande i Högskoleverkets seminarieserie för lärarutbildare inom naturvetenskapliga ämnen.

I olika roller har jag observerat den förändrade situationen för forskningsfinansiering. Under senare år har vi sett hur klyftan mellan "kulturbudget" och "näringsliv" skär rakt igenom universitetets fysikinstitutioner. Kommer "forskningsanknytning" av undervisning att i framtiden bara betyda att det på samma lönelistor finns både forskare och undervisare? Vi ser hur finansieringen mer och mer inriktas på stora nätverk - hur påverkar det institutionernas och enskilda forskares villkor? Senare nummer kommer att på olika sätt belysa situationen för forskningsfinansiärer och olika forskningsmiljöer.

Som förälder till tre barn (födda 1983, -84 och -91) möter jag skolans textböcker och kursplaner. Delar av mina reaktioner har publicerats tidigare i Fysikaktuellt. (Visste ni att Newtons lagar efter senaste kursplanerevisionen inte lä´ngre finns med bland mål som skall uppfyllas utan reducerats til strävansmål"?) Jag har också mött lärare och elever i skolans olika stadier, bl.a. genom studiebesök på Liseberg och genom att följa uppbyggnaden av "Balthazar - Sinnenas verkstad" i Skövde. När man ser barn förundras inför något fenomen de upplever, så anar man att det kan spela roll för deras fortsatta relation till naturvetenskap. Vilken roll skall vetenskapscentra spela? Vilken är lärarens roll? Kan man påverka elevernas framtida val av utbildning? Detta var några av de frågor som diskuterades under den årliga europeiska Science Center-konferensen Ecsite, som i år ägde rum i Luleå, och som gav inspiration och många nya kontakter.

Att rekryteringsfrågor är viktiga bör inte ha undgått någon, även om de tekniska högskolorna mestadels fyllt de långa utbildningarna. Många högskolor sänker förkunskapskraven i ett kortsiktigt försök att få en större grupp behöriga sökande. Hur utfaller dessa försök? Hur påverkar de arbetet i gymnasieskolan? Kontakten mellan skola, universitet och forskning är viktig och bör uppmärksammas mer. Det vinnande laget i årets upplaga gymnasiets fysiktävling får tillfälle att träffa Nobelpristagare i fysik under deras besök i Stockholm. Deras lärare Per Malmström, på Östrabogymnasiet i Uddevalla, berättar om hur lärarna där arbetar med fysik. Forskargruppen i Boulder har gjort en WWW-sajt tänkt för gymnasister, Physics 2000, som presenterar både grundläggande 1900-talsfysik och de speciella aspekter som ledde fram till årets Nobelpris. Svante Svensson berättar i detta nummer om en uppskattad forskningsskola i Uppsala som låter grundutbildningsstudenterna komma i kontakt med forskargrupper.

Att fysikkunskaper är användbara för teknisk utveckling och som grund för beslut i olika frågor är naturligtvis självklart för oss som fysiker och vi ser fysiken som en självklar del av kulturen. Men varför blev vi själva fysiker? Vi får inte glömma bort att också dela med oss av vår glädje och fascination inför upplevelsen av fysiken i olika fenomen i världen omkring oss.

Hur ska vi alla kunna följa nya genombrott som händer. Amerikanska fysikersamfundet, APS, erbjuder Physical Review Focus. När svenska fysiker nämns är det naturligtvis roligt att kunna inbjuda författarna att skriva i Fysikaktuellt, som t.ex. Bertil Sundqvist, som i detta nummer skriver om ett arbete som publicerats i Nature om supraledning i fullerener. Naturligtvis är samfundets medlemmar alltid välkomna att presentera sin forskning!

December är Nobelprismånad. Årets sista nummer av fysikaktuellt innehåller några artiklar med anknytning till Nobelpriset, som i år firar 100-årsjubileum. Anders Barany berättar några glimtar ur Nobelprisens historia, Gösta Ekspong ger en bakgrund till Bose och Einstein och Stig Stenholm presenterar årets Nobelpris till Eric Cornell, Carl Wieman och Wolfgang Ketterle.

Ann-Marie.Pendrill@fy.chalmers.se