För dig som tränat dina fysikögon gör sig Galileo och Newton ständigt påminda i en nöjespark.
När du ser en berg- och dalbana tänker du på energiprincipen. Får du veta
att Lisebergbanans högsta punkt ligger 65 m.ö.h.
och den lägsta 19.5 m.ö.h. så kommer du ihåg att 45 m höjdskillnad svarar mot 3s
fritt fall och en fart på 30m/s.
När du ser Slänggungan åka ritar du omedvetet
den kraftpil i kedjans riktning, som tillsammans med tyngdkraften ska ge den
nödvändiga centripetalkraften så att gungan ska kunna åka runt.
Du ser att hästsvansen
på flickan i Fisketurens båt
hänger ut drygt 30o och räknar snabbt ut
centripetalaccelerationen.
När du ser det största krönet
i Balder och vet att "grundenheten" i höjdled är 2.5 m
försöker du genast räkna ut hur lång "airtime" det kan bli när man åker över det.
När du ser Slänggungans
gungor hänga i samma vinkel
oavsett om gungan är tom eller inte så tänker du på Eötvös som använde jorden
som en stor "Slänggunga" för att testa ekvivalensprincipen. När du ser
dubbelgungorna i innersta raden så tänker du kanske också på Galileos
tankeexperiment, att förena två kanonkulor med en tunn tråd, för att visa att
massan inte borde påverka fallhastigheten (och inte heller gungornas vinkel).
Kanske nöjer du dig med att stå på marken och låta andras kroppar accelereras
utsättas för krafterna i de olika attraktionerna, men om du väljer att själv åka
med blir det väldigt tydligt att acceleration som vektor inte bara är en
matematisk abstraktion. För den som åker är den naturliga enheten för
acceleration är inte längre "m/s2" utan "g".
När Uppskjutet skjuts upp och det känns som om
du trycks ned i sätet och kanske som om "kinderna och hela ansiktet" dras nedåt,
så tänker du på Einsteins
beskrivning av hur en person i en accelererande hiss inte kan skilja på
gravitation och acceleration.
Kanske kan du också ha roligt åt astronauten
Wubbo Ockels'
beskrivning av upplevelsen av gravitation som acceleration vid återkomsten till
jorden.
När du upplever tyngdlösheten högst upp i Uppskjutet tänker du på Einsteins
glädje då han hörde hantverkaren som fallit av stegen beskriva hur det kändes
som om han inte vägde någonting. Kanske tänker du också på Galileo och kulorna
som föll från lutande tornet i Pisa - men i Uppskjutet är det du själv som är
det fallande föremålet, tillsammans med stolen du sitter i.
När du åker i Kanonens Heartline roll, som egentligen är en "likformig rätlinjig rörelse"
inser du att
en punktpartikel inte är en god approximation av din kropp.
När du kliver av flotten i Kållerado till
plattformen som roterar medsols och tycker att det är marken som roterar
motsols, så letar du efter något föremål som kan pendla fritt så att du kan
påvisa den långsamma rotationen, med samma princip som Foucault använde för att
visa att jorden roterar.
På några platser i parken är det andra områden än mekanik som dominerar:
När du väntar på att få se 3D filmen på Maxxima så lånar du naturligtvis grannens glasögon för att undersöka polarisatorerna som gör att dina ögon kan lura dig att tro att hela salongen är ett stort hav.
När du går runt bland Kristallsalongens
speglar upptäcker du att de alla har en form som skulle kunna erhållas genom att
böja ett papper.
När du undrar om Kanonens tåg ska komma över första krönet så vet du bromsfenorna som drogs ned strax innan
Kanonens tåg skjuts ut ur tunneln, har kommit upp igen, för att ge tåget en mjuk inbromsning som det skulle rulla tillbaka nedför backen: magneterna på tåget inducerar då virvelströmmar som "motverkar orsaken till sin egen uppkomst".
Men när du första gången sätter dig i Balder
hoppas jag att du bara njuter.
Eftersom Balder går så jämnt tar du naturligtvis vara på tillfället att jämföra
turen fram, bak och i mitten. Hur stor blir skillnaden i "g-kraft" över
ett krön om man antar att tåget är en krökningsradie långt?
När du studerar fysik på Liseberg är du i gott sällskap - det var just på
Liseberg Einstein gav sin Nobelföreläsning 11 juli 1923. (Läs
mer om Einstein i Göteborg.)
Lisebergs attraktioner kan ligga till grund för många olika
problem av varierande svårighetsgrad, beroende på hur mycket
information som ges. Kan du t.ex. bestämma omloppstiden för Slänggungan på
bilden ovan genom att utnyttja bilden tillsammans med informationen att
kedjorna är 4.3 m långa? (Läs mer)
.
http://physics.gu.se/LISEBERG/
A-M Pendrill, 10 juli 2004, uppdaterad 1 juli 2012